Vill du läsa fortsättningen?

Läs igenom denna betättelse å ge sen kritik. Ris lr ros!?

”Fötterna värkte och huvudet kändes som om det skulle explodera när hon sprang gatan fram. Men stanna för att se om någon följde efter henne vågade hon inte.

Väl hemma kastade hon av sig alla kläderna och tog en varm dusch. Vattnet strilade nerför hennes frusna kropp. Vattnet blandades med blodet och försvann ner i avloppet. Det var inte hennes eget blod utan tillhörde den döde mannen hon vaknat upp bredvid.

Tankarna strömmade genom hennes huvud. Vem var mannen, hur hamnade dom i samma säng och vem hade mördat honom… hade hon kanske gjort det utan att hon kom ihåg det.

Hon satte sig ner vid köksbordet och började bena upp sina tankar och ta gårdagen steg för steg.

Morgonen hade varit som vanligt, upp klockan 08:00, mata katten, duscha, äta frukost. Det enda som avvek från en vanlig morgon var att hon satte sig vid sin dator för att kolla om någon svarat på hennes annons hon lagt ut några dagar tidigare. En man i 35-års åldern hade skrivit att han gärna ville träffa henne på lunchen. En lunch med en man, som var väldigt snygg på bilden, på en offentlig plats kunde väl aldrig skada. Hon skrev snabbt ner sitt mobilnummer och bad honom skicka ett sms under dagen.

Hon fick inte mycket gjort på jobbet då denna mystiska man cirkulerade runt i hennes tankar. Vem var han och varför hörde han inte av sig!? ”Äh, det är säkert några av mina vänner som roar sig på min bekostnad” tänkte hon och försökte jobba.

*pip pip* Det pep till i hennes väska. Smått nervös vek hon upp mobilen och såg ett meddelande från ett okänt nummer ”Hej, det är jag som är vitva-71, tänkte vi kunde ta en snabb lunch på fiket vid ditt jobb, sugen? / Mårten” Hon funderade en stund men beslöt sig för att en lunch med en snygging vägde tyngre än att sitta ensam i matsalen och äta någon grådassig kalops. Hon sms:ade tillbaka ”Jag äter gärna lunch med dig. Ska vi säga KL 12:30? /Anja

Det dröjde inte många minuter innan svaret kom ”OK, låter utmärkt”

Hon förbannade sig själv för valet av kläder denna dag. Hon hade faktiskt kunnat sätta på sig något annat än ett par slitna jeans och en gammal skjorta. Nåväl, det fanns ingen tid att varken åka hem eller springa ner på city och shoppa nytt, det var bara och göra det bästa av det hon redan hade på.

Hon klev in i restaurangen, tittade sig omkring men fann ingen som såg ut som den bilden hon hade sett på nätet. Servitrisen visade henne till ett bord, nära ingången, och gav henne en meny. När hon suttit där i nästan 15 minuter och lusläst menyn uppifrån och ner öppnades dörren och in klev han. Han var lika vacker i verkligheten som på bild, tänkte hon när han kom fram till hennes bord med en utsträckt hand – Hej, det är jag som är Mårten. Hon lyckades stamma fram något ohörbart. Han log, satte sig ner och frågade om hon hunnit beställa.

Hon kunde inte slita blicken från denna underbart vackra varelse , hon bara stirrade och lyssnade på allt han sade.

45 minuter går fort när man har trevligt. Men ändå så kunde hon inte sluta tänka på hur hon hade betett sig. Fumlig och tafatt och tystlåten var väl tre saker han skulle säga om henne ifall någon frågade. Hon förbannade sin blyghet när hon åter igen satt på jobbet och knappade in siffror i statistik. Inte världens roligaste jobb men det gav en ganska bra lön.

*PLING PLONG* Med ett ryck väcktes hon ur dagdrömmarna då det ringde på dörren. Hjälp, vem kunde det vara, tänkte hon medan hon smög sig ut i hallen för att titta i kikhålet. Där utanför stod två uniformerade poliser.

Hjärtat slog snabbare och svetten pärlade sig på hennes panna. Hur kunde dom veta så snabbt när hon själv knappt visste vart hon befunnit sig under natten….

Sakta och så tyst som möjligt smög hon sig fram till dörren för att titta i kikhålet. Där utanför stod två stycken uniformerade poliser… ”